Sorgklädsel i Toarp

Här är Ingrid klädd med Stopamössa och ett plisserat stycke.  Detta stycke
 tolkar vi som ett stycke som användes vid allvarsamma tillfällen.

Här är Ingrid klädd i mörkblå kjol med blått livstycke. Som sorgklädsel har hon ett
 vitt förkläde i ett tunt bomullstyg  med en stor fåll vilket var ett tecken på stor sorg.
 Hon har också ett halskläde av tunt bomullstyg med breda fållar. 

a

Här är Anita klädd för stor sorg, d.v.s. så som en ämka i Toarp klädde sig när hennes
 make hade gått bort.  Här har  hon på sig ett panneklä, en huvudduk och ett hakkläde.

Sorgklädsel för kvinnorna i Toarp följde vissa givna regler. Vi har dåligt med skriftliga belägg för hur sorgklädseln egentligen tillämpades men det finns en hel del sorgplagg bevarade från området och även en del foton på sorgklädsel och skriftliga uppgifter från Nordiska museet. Från Rångedala finns däkans (pigans),  hos mamsell Söderlund, sorgkläder bevarade på Textilmuseet i Borås. Mamsell Söderlund var dotter till kyrkoherden i Rångedala, Toarp och Äspereds socknar. Genomgående för bevarade halskläden är att de har breda fållar. Förkläden har olika breda fållar vilket var en markering för hur stor sorgen var.

Stycket till Stopamössan är plisserat i ett tunnt bomulls eller linnetyg. Det finns inga skriftliga belägg för att detta användes vid sorg i Toarp men när vi jämför med andra dräktområden så har liknande stycken används vid allvarsamma tillfällen.

Sorgdräkt

Den 16 april var jag på begravning.
Då det skulle vara folkdräkt klädde
jag mig i mörkblå kjol med ett vitt
linneförkläde ovanpå, ett mörkblått
randigt livstycke, en mörkblå klädes-
tröja och stopamössa med ett veckat
vitt "kläde" i linne.