Festklädd i Toarp - Föredrag på Gräfsnäsgården i Göteborg

Nu har vi, jag och Ingrid, varit i Göteborg och haft föredrag om hur man var klädd när det var fest eller högtid i Toarp. Ingrid visade ett bildspel med bilder på originalplagg från olika muséer samtídigt som hon berättade om hur kläderna använts utifrån de skriftliga uppteckningar som finns om dräktskicket i Toarp. Själv så berättade jag om hur jag arbetat med kopieringen av en brudklänning från Toarp. Jag visade också kopior av ett antal strumpor och vantar m.m. Det var ett tjugotal intresserade åhörare som också fick tillfälle att ställa frågor och klämma på mina kopierade plagg.

Festklädd i Toarp - Föredrag på Gräfsnäsgården i Göteborg

Söndagen den 24 oktober skall jag och Ingrid ha ett föredrag för Göteborgs distrikt av Folkdansringen på Gräfsnäsgården om hur man var festsklädd i Toarp. Ingrid berättar om hur man var "Högtidsklädd i Toarp" och jag kommer att berätta om hur jag gick tillväga när jag tog fram en kopia av bruddräkten i Toarp. Jag kommer också att visa en variant av hur brudgummens utstyrsel kunde se ut.

Lena och Christina har besökt Armémuseum i Stockholm

Lena och Christina har deltagit i en konferens på Armémuseum i Stockholm där det visades uniformer och pratades om uniformens påverkan på det folkliga dräktskickets utveckling.

Slöjddag och spelmansstämma

Söndag den 22 augusti kl 12 - 16 är det slöjddag och spelmans-
stämma i Ramnaparken, Borås. Då deltar HB Toarpsdräkt med att visa olika dräktdelar och försäljning av material.
På bilden kan man se Kristina i en röd tröja som knyts fram med sidenband. Tröjan är i original en del av en bruddräkt från 1780-talet. Originaltröjan är sydd i röd kamlott.

Bröllop i Toarp

Tänkte berätta lite om hur man var klädd vid ett bröllop i Toarp. Om bruden var en "kronbrud" fick hon låna socknens brudklänning som fram till 1821 var en svart sidenklänning med robe. En variant av "Svenska dräkten". Denna hade dekorerats med silverspetsar, silverblad och rosetter. Som extra tillbehör bars en scal och bröstlapp av röd rask med silvergaloner. Till detta fick bruden också låna en piglock som var gjord av hästtagel. Piglocken var en liten variant av en peruk som i slutet av 1700-talet var högsta mode bland de högre stånden. På bröllopsdagen fick även en flicka från allmogen klä sig över sitt stånd och en piglock med vackra band fick förmodligen varje brud att känna sig som "Drottning för en dag".




















Brudgummen är klädd i en väst som vid inlämnandet till Borås Museum uppges vara en brudgumsväst. Likaså har han en brudgumsrock med silkesbroderier mitt bak samt på ficklocken. Två stycken brudgumsrockar finns bevarade på museum. Som extra tillbehör har brudgummen en blårutig sidenhalsduk omknutet med ett svart sidenband fram och ett blått siden bak som hänger som en dekoration utanpå långrocken. Detta sätt att klä brudgummen är beskrivet i Västergötlands fornminnesförenings tidskrift. Den höga hatten som brudgummen bär har sin förebild från en högtidshatt som finns inlämnad på Västergötland museum. I bouppteckningar har vi ofta sett att mannen ägde minst en hatt. Ibland två eller tre. Det finns inga skriftliga belägg för att en hög hatt har används vid bröllop men vi har tolkat det som att eftersom mannen ofta ägde mer än en hatt så kunde den ena hatten vara en hatt för högtid, såväl bröllop som begravning.




















Bruden har speciella brudskor med sidenrosetter och bruna halvhandskar i skinn med silkesbroderier. Brudgummen har bruna skinnhandskar med silkesbroderier och dagen till ära har han även ett spanskrör med silverkula.

Över brudparet höll man en "Brudpäll". I Toarp var det en bonad i vitt siden med asiatiska motiv som var sammansydd till en fyrkant och dekorerad med utspetsatt blått siden tyg och med röda rosetter i hörnen.

Spets till Stopamössan

Idag har jag stärkt en spetshuva med potatismjöl och vatten. Spetshuvan sätts under Stopamössan. Det finns två stycken liknande huvor bevarade på Västergötlands museum i Skara. Förmodligen har knallarna fört med sig dessa hem efter sina handelsresor i Dalarna. Toarpskvinnorna blev troligen mycket imponerade av grannlåten och använde dem till sina Stopamössor. Idag tolkar vi det som om dom har använts vid stor högtid.

Just denna huvan på bilden är en gammal originalhuva från Gagnef. Det är Gagnefshuvan som har rätt storlek för att passa till Stopamössan.

Tillverkning av Stopamössan

Just nu håller jag på och tillverkar en Stopamössa. Denna mössa är säregen för Toarpsdräkten där flera original finns bevarade på olika museér.
I Västergötlands Fornminnesförenings tidskrift från 1860-talet kan man läsa: "Vid flickans första nattvardsgång begagnades Stopamössan" och "Den gifta kvinnan begagnade alltid Stopamössan ofvanpå hucklät".
I ett sockenstämmoprotokoll från 1811 kan man läsa: Deres hufvudbonad består af dels trinda mösser av gult eller vitt kläde så sydde att de passar jämt efter hufvudet och dels svarta af svart kläde något större än de förre, allt af svänskt kläde; äfven nyttjades en hufva af skärduk under den svarta mössan. Mössan har förmodligen sin förebild i modedräkten från 1400-1500 talet.














Mössan är sydd i svart kläde dekorerad med sammetsband och fodrad med ett tunt rött kläde. Den runda plattan är gjord av 5 lager vadmal som klistrats samman med mjölklister och sedan stickats i en spiral med blå lintråd.